Bästa avslutet på sommarveckan i Sverige

Sol och bad vid Hornsbergs strand, picknick på söders höjder, utomhus-träning i Vasaparken och drinkar på balkongen. Det kunde inte bli ett bättre avslut på denna vecka i Sverige. Nu väntar lite drygt två veckor i Bryssel innan jag återigen får sätta fötterna på svensk mark.

Även om det minsann känns lite motigt att gå in på kontoret när det är strålande sol utanför fönstret så tror jag att de kommande två veckorna kommer susa förbi. Avskedsmiddagar, farewell-konferens och andra happenings innan det är dags att säga tack och hej till Bryssel för denna gång.

Tre dagar i sommar-paradiset

Som alltid var det ett bra val att åka till Småland. Trots att det bara blev några dagar så kändes det som att jag hann med det mesta som jag ville göra. Åka båt, plocka hallon, hänga hos bästa grannarna, fika hos mormor och morfar, bada, grilla, paddla kanot och yoga på gräsmattan.

Skulle gärna stannat längre, men ser nu fram emot en helg i Stockholm innan mina två sista veckor i Bryssel väntar. Galet att jag snart är tillbaka i Sverige igen. Galet bra.

Nästa: Småland

Efter en helg i Stockholm fylld av sommarfest, picknick och häng med syster har det nu blivit dags att röra sig söderut – mot Småland och Ramkvilla. Även om det var många år sedan jag bodde i Ramkvilla så känns det på något sätt ändå som hem att komma dit. Är verkligen en lyx att kunna ha så många platser i världen att kunna kalla hem.

Senast jag var i Småland var det snö och kyla och förutom att spela spel och hänga med grannarna så stod skridskoåkning och promenader i ett vitt snölandskap på schemat. Även om det känns nyligen så har det snart gått ett halvår och tack och lov har vintern bytts ut mot sommar och istället för skridskoåkning ser jag nu fram emot båtturer, grillning på altanen och fika i solen på mormor och morfars terass.

Att komma till Småland utan att vara stressad över en masteruppsats (vilket var fallet förra sommaren) eller annat jobb känns helt fantastiskt och även om det bara är tre dagar så känns det verkligen som att jag nu har fått semesterkänslor på riktigt.

Om att tacka nej till en FN-tjänst

Folk sa till mig i början av mars, när min tid som Blue Book precis börjat, att jag skulle ta tillvara på tiden och att fem månader kommer att gå fort. De hade så rätt. Även om Jag fortfarande har några veckor kvar så känns det helt galet att jag om bara ett par veckor inte längre kommer att sitta på kontoret på Rue de la Loi 41. Det kommer att vara med lite vemod som jag lämnar teamet inom B1 – ett team som jag verkligen trivts bra i och som har lärt mig så otroligt mycket.

Men det är då dags för ett nytt kapitel i livet. Först i form av några veckors ledighet och sedan i form av nya utmaningar. Exakt vad för nya utmaningar som väntar har den senaste tiden förändrats både en och två gånger. För mindre än två veckor sedan var jag 99% säker på att jag skulle flytta till Harare i Zimbabwe där jag blivit erbjuden en ettårig UNV-tjänst på UN Women. UN Women har länge varit min drömarbetsplats och Harare lät spännande – inte minst just nu då landet genomgår stora förändringar med sitt första val sedan Mugabes fall. Dessutom sa de flesta till mig att detta var en fantastisk möjlighet och vem tackar nej när ett FN-organ som UN Women erbjuder en tjänst?

Men så ett par dagar efter att jag bestämt mig för att Zimbabwe skulle bli nästa destination så blev jag kallad till intervju för en handläggar-tjänst på Sida – en tjänst som sedan jag skickade in min ansökan stått högst upp på min prioriteringslista. Intervjun hölls ett par dagar senare och det dröjde inte länge tills det stod klart att jag troligtvis inte kommer att flytta till Harare, utan till Härnösand. Same, same but different.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_718
Även om det inte blir i höst – men en vacker dag kommer jag bära det där blåa bandet igen. Bild från min tid på UNHCR 2015.

Även om UN Women och Harare säkert hade varit fantastiskt så vet jag att liknande möjligheter kommer att finnas kvar och känner jag mig själv rätt så lär det inte vara sista gången jag flyttar utomlands. Men just nu känns det faktiskt rätt skönt att få en lite mer stabil tillvaro och inte flytta till en helt främmande kontext ännu en gång – även om jag inte har full koll på kontexten i Härnösand. Det kan såklart bli en utmaning det också.

CAST: check!

Yes! CAST-provet är nu äntligen över och även om jag förmodligen ska försöka skriva det svårare provet i Sverige i september så känns det skönt att i alla fall ha skrivit detta prov.

Men det finns fler anledningar till den bra känslan som nu infunnit sig. Jag har nämligen nu endast en dag kvar på jobbet innan en efterlängtad veckas semester väntar. På fredag morgon lämnar jag nämligen Bryssel och åker norrut, mot Sverige där det både väntas Sommarfest och en tur ner till Småland. Även om jag dessvärre missar en massa roligheter (som naturligtvis skulle inträffa i Bryssel samtidigt) så är jag mer än redo att få återse vänner och familj.

Håller tummarna för repris på förra årets Sommarfest – både vad det gäller stämning och väder.

 

Sommartider på riktigt

Den senaste tidens extrema värmebölja har verkligen fått mig att inse att det är sommar på riktigt och även om stora delar av min vakna tid går åt till plugg och jobb så har jag hunnit njuta lite av sommarvädret i helgen ändå. Började helgen med sommarfest på en takbar i fredags och avslutade med plugg-picknick i en park med vänner. Även om det inte är det roligaste att sitta och klura på abstrakta mönster eller memorera random fakta om EU så är det faktiskt rätt trevligt när en har sällskap och samtidigt kan sitta på en filt och äta snacks.

Och om sommarkänslorna på riktigt börjat komma nu så lär de inte avta kommande vecka. Efter mitt prov drar jag nämligen norrut, till Stockholm, där det nästa helg är dags för min och min systers årliga sommarfest. För sex år sedan startade vi en tradition med grillfest på innergården till Dalagatan – en tradition som varje år vuxit sig större och som i år nog kommer slå rekord (om det finns något sådant). Håller därför tummarna att vädergudarna är på vår sida och att grannarna inte planerat att anordna sommarfest samtidigt.

Tillbaka till plugget igen

Den senaste veckan har pluggandet verkligen tagit fart på riktigt. Om knappt två veckor skriver jag mitt CAST-prov* och för att öka chanserna att klara provet har jag och några andra praktikanter lagt upp en studieplan. Planen går ut på att vi varje kväll efter jobbet ses under tre timmar för att göra test-prov och sedan diskutera strategier för att så snabbt som möjligt komma fram till rätt svar. Att ha press från andra att sluta jobbet i tid har visat sig vara en bra strategi för att avsätta tid för pluggande och efter denna veckans studier är jag betydligt lugnare än jag var i slutet av förra veckan. Matematik-kunskaperna från gymnasiet börjar leta sig tillbaka och jag kan nu se logik i de mest komplexa abstrakta mönster. Fortsätter vi med samma studietakt så ska det nog gå vägen det här.

img_6831

*Vad är CAST-provet? Ett prov för de som vill söka en tjänst som Contract Agent inom EU:s institutioner. Även om provet kräver en del studier så är processen betydligt enklare än om en skulle vilja söka en fast tjänst – då behöver en gå igenom hela Concours-processen, vilken endast ett fåtal klarar.