MSc IDHE: Check!

Efter ett år av hårt pluggande och sena kvällar på bibblan så kan jag nu äntligen titulera mig MSc International Development and Humanitarian Emergencies. Inte för att jag förmodligen någonsin kommer att använda mig av den långa titeln, men att ha tagit examen från LSE är ändå något som jag kommer att vara stolt över länge. Tyvärr blir det ingen tur till London när det är dags för graduation i december, men jag ser fram emot att fira när jag veckan senare landar på svensk mark igen.

Från första dagen på LSE till dagen då jag stod med den fyrkantiga hatten på huvudet – däremellan många timmar framför datorn på Maughan. 

Några dagars paus från livet i Chitwan

Det blev ett väldigt kärt återseende av Kathmandu och jag slogs direkt av vilken stor skillnad det ända är mellan huvudstaden och Chitwan, där jag bor. Dels vädermässigt då kylan var betydligt mer påtaglig i Kathmandu där jag frös så mycket så att jag valde att sova i kashmirtroja och varmaste strumporna för att inte frysa under mina täcken och filtar. Men jag slogs också av skillnaden i bemötande och livsstil. Allt kändes så internationellt och enkelt i Kathmandu. Jag blev inte ropad på eller utstirrad när jag gick runt på gatorna. Jag kunde prata engelska och de flesta förstod mig. Jag mötte andra expats. Jag kunde sitta på ett rooftop cafe och fika med utsikt över en storstad.

Missförstå mig rätt – jag är supertacksam över allt jag fått och får uppleva i Chitwan och tror att alla utmaningar som det innebär att leva på landsbygden med lokalbefolkning har lärt mig väldigt mycket – något jag sannolikt inte skulle ha fått med mig om jag gjort min praktik i Kathmandu. Trots detta var det väldigt skönt att få ett avbrott och njuta lite av storstadslivet i några dagar.

Dessutom fick jag ju träffa fantastiska kollegorna på IM-kontoret och vara med på deras årliga familjeevent där jag och min kollega Sadiksha höll i underhållningen med allt från tävlingar, quiz och dans. En rolig kväll, vilket gjorde det lite tungt att igår kliva upp vid 05:30 för att ta bussen tillbaka mot Chitwan – tur att jag är en mästare på att sova överallt, även på bussar på slingriga vägar där var och varannan medpassagerare verkade vara i behov av plastpåsar…

Vikten av lokal förankring

Redan från första dagen på utbildningen hos IM i Lund fick vi veta att en viktig del i IMs arbete är att se människor som rättighetsbärare och att kontinueligt involvera och bygga kapaciteten hos den lokala befolkningen. Att nu vara på plats och faktiskt se hur detta fungerar i praktiken har varit både inspirerande och spännande. Även om jag märkte av hur detta påverkade arbetet under mitt besök i Gorkha så blev det ännu tydligare när jag under förra helgen fick chansen att möta fler människor under mina dagar i Arkhala och Naram.

Ett av de tydligaste exemplen lyftes av Rum Bahadur Tapa, som är ordförande i en av de jordbruksgrupper som IM, genom MADE-Nepal, stöttat både finansiellt och genom utbildningar och teknisk support. Under en diskussion tillsammans med Rum Bahadur och de övriga medlemmarna i gruppen berättade han om hur många andra organisationer implementerat olika utvecklingsprojekt i området, men att dessa oftast varit kortsiktiga och saknat ett fokus på hållbarhet.

– Med MADE-Nepal och IM är det annorlunda. Genom att involvera och mobilisera alla oss som lever i samhället så kan vi se att projekten som nu implementeras är hållbara. Det visar på en tydlig vilja att långsiktigt förbättra situationen i området, menar Rum Bahadur.

Rum Bahadur Tapa_2
Rum Bahadur förklarar hur utvecklingsprojekten förbättrat situationen i området.

Han är heller inte ensam om denna åsikt. Vid flera av mina möten fick jag bekräftat att vikten av lokal förankring är a och o för att bygga en långsiktig, positiv utveckling för marginaliserade grupper. Exempelvis fick jag flertalet gånger se hur människor, tack vare teknisk support i jordbruksdrift, nu själva kan förbättra sin livssituation med bättre tillgång till mat och större inkomst, vilket gör att de kan ge sin sina barn en bättre utbildning. Ett annat exempel jag fick ta del av var de jordbrukare som tack vare bildandet av nätverk och spridningen av information om deras rättigheter, nu har lyckats mobilisera sig och få inflytande i den lokala politiken, vilket i sin tur gjort att de har kunnat utkräva ansvar från sina demokratiskt valda ledare.

Möte med olika jordbruksgrupper i Naram och Arkhala. 

Efter mina dagar i Naram och Arkhala är jag med andra ord än mer övertygad om att det enda sättet att på riktigt skapa positiv förändring är genom att arbeta lokalt, med ett rättighetsbaserat tänk där människor ges möjlighet till utveckling.

 

Tillbaka till Kathmandu

Det är nu över två månader sedan jag lämnade Kathmandu och började min praktik i Chitwan. Två månder som emellanåt kännts otroligt långsamma, men som andra stunder bara susat förbi. Nu har det dock blivit dags att bege mig tillbaka till Kathmandu – dels för att förnya mitt visum och dels för att vara med på ett event tillsammans med mina IM kollegor på kontoret i huvudstaden. Eftersom jag trivdes så bra i staden sist och eftersom jag saknat kollegorna från IM så ska det verkligen bli kul att komma tillbaka, om så bara för några dagar. Enda nackdelen är väl kanske att resan innebär att sitta på skakiga bussar i otaliga timmar, men eftersom förra fältresan trots allt gick smärtfritt utan några sjukdomar så hoppas jag på samma tur denna gång.

img_3132
Kathmandu, snart är jag tillbaka!

Empowerment i de nepalesiska bergen

– Jag vet nu att kvinnor kan göra allt och vill därför uppmuntra andra kvinnor att bli ledare och öka kvinnors ledarskap i Nepal.

Orden kommer från Chin Maya, ordförande för en av de jordbruksgrupper i Naram som genom MADE-Nepal fått stöd av IM. Sedan Chin Maya blev en del av gruppen för två år sedan säger hon att hennes självförtroende och kapacitet har ökat – så mycket att hon nu även kandiderat och blivit invald i den lokala skolkommitten i området.

Chin Maya berättar för mig och min kollega Tuk Narayan om hur hon påverkats sedan hon blev en del av jordbruksgruppen i området. 

Chin Maya är bara en av de kvinnor som jag mötte under min senaste fältresa och som alla vittnar om en positiv inverkan i deras liv – såväl ekonomiskt som socialt – efter att ha fått olika typer av support från MADE-Nepal och IM. Majoriteten av kvinnorna, som ofta kommer från marginaliserade och socioekonomiskt svaga grupper, har på ett eller annat sätt varit del i en lokal jordbruksgrupp. Genom dessa grupper får deltagarna teknisk support och utbildning i hållbar jordbruksdrift, support och information om sina rättigheter gentemot lokala myndigheter samt materiell hjälp i form av exempelvis plantor, getter eller material för att utveckla sitt jordbruk. Många grupper bygger även på en princip av att föra vidare till andra i området – får en exempelvis en get i support så behåller en den endast tills den har fött ungar, sedan ger en geten vidare till nästa person i gruppen.

Yam Maya Chidi är en annan kvinna som visat på positiva effekter av jordbruksprojekten. När hon började med getuppfödning fick hon utöver träning och utbildning även två getter. Två år senare har Yam Maya nu tolv getter på sin gård och hon har dessutom kunnat sälja några getter och på så sätt ökat sina inkomster. Tack vare detta kan Yam Maya nu ge sin femåriga son en bättre utbildning. Även om situationen för Yam Maya och hennes familj förbättrats de senaste åren har hon fortfarande drömmar och mål att sikta mot.

– I framtiden skulle jag vilja starta företag och utveckla min getuppfödning för att öka mina inkomster och på så sätt ytterligare kunna förbättra situationen för mig och min familj, berättar Yam Maya.

Em Maya Chidi_4
Yam Maya visar upp sin lyckade getuppfödning och ett av de senaste tillskotten.

Precis som för Chin Maya och Yam Maya, så har situationen för Dil Maya Thapa Magar och hennes familj de senaste åren blivit bättre. Dil Maya, som är sekreterare i en jordbruksgrupp i Naram, visade vid mitt besök hos henne stolt upp sin grönsaksodling. Bland annat har Dil Maya framgångsrikt odlat tomater, vilka hon kunnat sälja och därmed tjänat egna pengar.

– Jag är inte längre beroende av andra och jag kan nu ge mina två barn en bra utbildning. Dessutom har jag kunnat spara en del pengar till min framtida pensionering, säger Dil Maya med ett leende på läpparna.

I framtiden planerar Dil Maya att ytterligare utveckla sitt jordbruk och eventuellt även börja med djuruppfödning.

Dil Maya Thapa Magar_2
Dil Maya berättar stolt hur hon lyckats med sin grönsaksodling och hur den påverkat hennes livssituation till det bättre.
Dil Maya Thapa Magar_4
Dil Maya, som är sekreterare i jordbruksgruppen, berättar om den senaste utvecklingen i området.

Vad alla dessa tre kvinnor har gemensamt är inte bara en vilja till förändring och en framtidstro, alla tre visar även på vilka positiva konsekvenser ett utevcklingsarbete kan medföra – såväl ekonomiska som sociala. Att själv kunna påverka sin situation, att se förändring ske och att få utdelning för det arbete en lägger ner – det tror jag är minst lika viktigt för boende i de nepalesiska bergen som för någon i Stockholms innerstad.

 

 

Vintern har kommit

Från att dagligen ha svettats och klagat över värmen till att nu frysa och behöva sova under tjocka täcken. Det gick snabbt och plötsligt är nu vintern här. Okej, inte vinter som i Sverige kanske då jag fortfarande går i t-shirt om dagarna, men kvällarna och nätterna börjar bli kallare, vilket gör att jag är glad över att jag packade ner en del tjockare tröjor.

Bilder tagna för ett par veckor sedan – idag går de flesta med mer kläder på sig. 

Även om jag just nu tycker att vädret är rätt perfekt så har jag blivit varnad for att det snart kommer att bli ännu kyligare. Har hört från tidigare praktikanter att de, på grund av avsaknaden av inomhus-värme, aldrig hade frusit så mycket som de gjorde i Nepal. Förbereder mig därfor på att kommande veckor kan komma att betyda ännu mer kyla. Fördelen är väl att omställningen till Sverige i december eventuellt inte kommer att bli särskilt stor.

En intensiv helg i bergen

Att vakna upp till en utsikt över Himalaya, att besöka gårdar i bergen med killingar och kultingar, att sitta i möten med inspirerande människor mitt bland risfält och apelsinträd. Det är väl ungefär så mina senaste dagar sett ut då jag varit på fältresa i Arkala och Naram i de Nepalesiska bergen. Rätt fantastiskt med andra ord även om det varit långa och intensiva dagar med olika möten och resor på skakiga vägar från tidig morgon tills efter det att solen gått ner. Mer berättelser från mina möten kommer senare, men innan dess – några bilder från vackra Nepal.