First one, done!

Första riktiga tentan avklarad. Två timmar av intensivt skrivande för att få ihop två mini-uppsatser. Kändes bra – ingen kramp i handen och jag tror att jag fick fram de flesta av mina argument. Bara att hoppas att de som betygsätter är av samma åsikt…

Nu väntar ytterligare drygt en vecka av långa pluggdagar innan jag kan bocka av nästa tenta. Skönt ändå att äntligen ha kommit igång och att nu kunna slänga några block och anteckningsmappar ur världen.

Fyra bilder från dagen: 1. Glad student som just skrivit sin första LSE-tenta, 2. Utsikten från bänken där vi åt lunch idag, 3. Tentan där två frågor skulle besvaras, 4. Världens minsta körsbärstomat som jag hittade i min lunch idag (ja, tomaten jämte är en vanlig körsbärstomat och ja, jag var tvungen att fota och publicera detta – vilket kanske säger något om hur ointressant mitt liv är just nu…)

Lördag? Onsdag? Måndag?

När dagarna flyter samman och en inte vet om det är helg eller vardag. När minuterna på bibblan blir till timmar som blir till dagar. När jag skalat ner och till den enklaste tentan bestämt mig för att ”bara” fokusera på drygt 40 författare/teorier. När det känns som en tidig hemgång från bibblan då en lämnar vid 21.

Då är det skönt att 1) ha fler kompisar som är i samma situation, 2) veta att det bara är drygt två veckor kvar tills min sista tenta är avklarad, 3) ha packat väskan full med ätbara belöningar. Choklad, kaffe och nötter har bidragit till många extra timmar i vår plugg-hörna på bibblan.

Sexton dagar till på denna plats. Kom igen, Nikolina! 

Plus och minus från en cyklist i London

Sedan jag flyttade hit i september förra året så har jag i princip trampat runt på min kära cykel varje dag. På många ställen finns riktigt bra cykelvägar så att ta sig mellan skolan och hemmet går betydligt fortare på en cykel jämfört med tunnelbana eller buss. Dock har jag de senaste veckorna upptäckt ett minus med cyklandet – allt som flyger runt i luften. Jag vet inte vad det är och har aldrig varit känslig för pollen eller liknande tidigare, men så gott som varje gång jag sätter mig på cykeln så får jag damm/skräp/vad-det-nu-är i ögonen vilket gör att jag ofta cyklar kisande alternativt med ett rinnande och blinkande öga för att försöka återfå synen utan att behöva stanna. Har försökt med solglasögon, men inte ens det hjälper – det flygande dammet letar sig ändå in i ögonen på något sätt.

Men det finns också mycket bra med att cykla här. Inte minst alla trevliga cyklister. Bara den senaste veckan har jag fått uppleva ett par tillfällen då cyklister fått mig på bättre humör. Senast var igår då jag, på väg till morgonyogan, cyklade om en man som plötsligt utbrister ”What a lovely morning, isn’t it?!”. Och jo, även om jag inte just då reflekterat över det så kunde jag ju bara hålla med – solen sken och det var varmt ute trots att klockan inte hade hunnit passera halv åtta. Cyklade vidare med ett leende på läpparna och fick än en gång bekräftat vilka trevliga människor som finns i denna stad.

Även om jag är rätt säker på att jag kommer att flytta tillbaka hit i framtiden så känns det minsann lite vemodigt att lämna om bara drygt en månad. Och det är inte bara på grund av alla trevliga cyklister, utan framförallt alla trevliga icke-cyklister i form av klasskompisar, vänner från Sidney Webb och andra bekanta som jag snart kommer att behöva säga hej då till. Försöker ta vara på tiden och njuta så mycket det går trots tentastress och konstant pluggande.

img_4358
Födelsedagspicknick i parken jämte LSE igår. Ett sätt att försöka ta vara på tiden som är kvar i London. 

Målbild: FN-konferens

Häromdagen fick jag ett mail där det stod att jag blivit utvald att delta i en ungdomsdelegation vid WHO:s ministerkonferens i Ostrava, Tjeckien, i mitten av juni. Utan att veta exakt vad det var jag tackade ja till så svarade jag att jag var intresserad och gärna deltog. Det är ju inte varje dag jag får chans att vara med att påverka på ministernivå och att delta på en FN-konferens tillhör ju inte vanligheterna i min kalender. Dessutom innebär det att jag får se ett nytt land och förhoppningsvis träffa många inspirerande och kunniga personer som kämpar för kvinnors hälsa. En rätt perfekt målbild att ha då dagarna blir till sena kvällar på bibblan och tentorna känns överväldigande.

Processed with VSCOcam with c1 preset
Förra året i Almedalen. 

Bildregn från en helg med många skratt

Vad en helg kan gå fort! Och vad mycket en kan hinna med på samma tid. Från det att pappa och syster landade i London i torsdags kväll tills dess att jag vinkade av dem i förmiddags så har vi hunnit med en hel del. Mest promenerande enligt pappa, som nog var lite trött på mig och syster emellanåt när vi, till skillnad från honom, kunde knata runt genom staden i gympadojor utan skoskav. Men får jag sammanfatta de senaste dagarna så har det varit mer än bara promenader.

Vi har skrattat mer än på länge när vi gick på Fawlty Towers middag och fick vara med om middagsunderhållning utöver det vanliga. Vi har varit uppe i Sky Garden och fått se London från 160 meters höjd. Vi har suttit på pubar och druckit öl/läsk/kaffe medan vi pratat om allt från hur Jakaranda blommor ser ut till vad skådespelaren i Vintergatan 7A hette. Vi (syster och jag) har park-tränat i King Edwards park och yogat i morgonsolen med utsikt över Themsen. Men vi har framförallt haft ett par väldigt roliga och härliga dagar, trots att vädret inte varit helt på vår sida.

Jag har dessutom helt lyckats koppla bort plugget, vilket säkert varit bra, men vilket kanske gör det ännu svårare att komma igång. Åtminstone är det så det har varit idag då jag, med hjälp av undanflykter om saker jag ”bara måste” fixa inför kommande resor, hållit mig borta från plugget. Får bli ändring på det tills imorgon.

Hursom, här kommer ett bildregn från de senaste dagarna. 

Tack bästa syster och pappa för att ni kom på besök och förgyllde London-livet. 

Hejdå feber, hej syster och pappa!

12:00 måndag lunch och jag lämnar in hemtentan jag jobbat på över helgen. Tre timmar senare – feber, illamående och huvudvärk. Som ett brev på posten. Så fort en större uppgift är avklarad så är det som att kroppen tillåter sig själv att bli sjuk. Varsågod feber, fritt fram att sprida sig nu!

Därför har de senaste dagarna inte blivit så effektiva som jag hade hoppats på. Har försökt googla fram youtube-filmer med professorer som jag ska ha koll på inför de kommande tentorna för att inte känna att jag helt kastat bort de timmar jag har spenderat i sängen, men känns inte lika produktivt som att befinna mig på bibblan i en lite mer motiverande miljö. Självklart så vet jag att det inte är bortkastad tid och jag förstår att kroppen behöver vila, men tenta-stressen finns ändå alltid där som ett överhängande täcke på något sätt.

Som tur är så har sängliggandet och vilan gjort nytta och jag har idag känt mig betydligt bättre – rätt vältajmat eftersom jag om bara några minuter väntar efterlängtat besök i form av syster och pappa. Jag ska därför göra mitt bästa för att släppa tankarna på tentor och istället njuta av att äta gott, gå på teater, kolla på fotboll och visa pappa (och syster, men hon har ju varit här ett par gånger sedan jag flyttade hit..) runt i ”mitt” London. Håller tummarna att Londons väder bättrar sig lika snabbt som min feber-släng så att vi får en helg full av solsken. 

IMG_3110Utomhus-lunch i Stockholm förra sommaren. Hoppas på repris denna helg. 

En uppdatering från Maughan

Helgen har i stort sett bestått av följande: skriva några paragrafer, läsa några artiklar, skriva lite till, radera, formulera om, läsa ytterligare lite mer, fundera på sätt att åtminstone låta som en sjukt smart människa. Kanske inte det roligaste att befinna sig inspärrad på ett bibliotek klockan 22:00 en fredagskväll (och lördag och söndag), men med en väska full av snacks och pluggkompisar som motiverar en så har det nästan varit lite trevligt. Som ett läger där en går in i en bubbla och fokuserar på att klara en uppgift. För att ytterligare förgylla denna plugg-helg så har vår professor konstant skickat peppande email med påminnelser om att sova, äta och skratta åt sidor som denna. Jag har gjort allt, i mer eller mindre lagom doser (mindre av det första och mer av de två senare).

Nu är jag i alla fall in i det närmaste klar och jag känner mig nöjd. Att få ett distinction (högsta betyg) ser jag fortfarande som i princip omöjligt, men merit borde jag i alla fall klara. Dags att börja tänka på resten av tentorna som tyvärr inte känns lika enkla.

Trots att helgen till 99% bestått av plugg så har jag även hunnit med lite tidig morgonträning – i linne (!). Hoppas värmen kan hålla i sig även under nästa vecka. Förhoppningarna är dock inte för höga – jag får ju besök nästa vecka och då brukar ju London vilja visa sig från sin absolut sämsta sida.