Möss och mögel på Sidney Webb

För några månader sedan startade en grupp Sidney Webb-kompisar en protest mot de dåliga och ohälsosamma levnadsvillkoren vi haft i vårt studentboende. Jag har visserligen varit mycket nöjd med mitt år på LSE och är tacksam över de vänner jag fått via Sidney Webb, men även om jag i princip bara spenderade nätterna i mitt lilla studentrum så kan jag hålla med om att det var minst sagt dåligt skött. Jag vet också att flera kompisar som spenderade mer tid i studentboendet lidit av hälsoproblem till följd av mögel och liknande.

Skärmavbild 2017-07-20 kl. 12.38.50

För att få kompensation för detta samt för att förhindra att framtida studenter får lida av samma dåliga villkor har studentgruppen lagt ner mycket tid och energi på att få upprättelse. Trots flera påtryckningar och möten med representanter för studentboendet där studenter förklarat på vilket sätt våra hyreskontrakt brutits, lyckades de inte nå en lösning och bestämde sig därför att ta ärendet vidare med jurister. Detta är dock inte gratis så för att lyckas ta ärendet till nästa nivå krävs pengar, vilket nu samlas in via en crowdfunding-kampanj. Denna insamling har nu vuxit och fått mycket uppmärksamhet i brittisk media – såväl i TV (BBC1 och ”London Live News”), radio (BBC radio) samt i en rad välkända dagstidningar (se länkar nedan).

Detta har inneburit att vi lyckats samla in närmare 3000 GBP, vilket är en bra bit på vägen mot de 5000 GBP som krävs för att täcka alla juridiska kostnader. Dock saknas fortfarande drygt 2000 GBP. Kan du eller någon du känner bidra? Har du möjlighet att sprida ordet om kampanjen för att förhindra att framtida studenter hamnar i samma sits? Länken till kampanj-sidan finns här så feel free to share!

Skärmavbild 2017-07-20 kl. 12.44.27Skärmavbild 2017-07-20 kl. 12.44.13

 

The Telegraph: http://www.telegraph.co.uk/…/students-sue-lse-mouldy-flats…/

The Guardian: https://www.theguardian.com/…/students-sue-london-school-ec…

The Independent: http://www.independent.co.uk/…/lse-unite-borough-students-b…

HuffPost UK: http://www.huffingtonpost.co.uk/…/lse-students-sue-uni-pest…

Legal Cheek: https://www.legalcheek.com/…/mould-and-mice-students-launc…/

The Uni Paper: http://www.unipaper.co.uk/…/mice-health-problems-and-mould-…

The London Student: http://londonstudent.coop/…/lse-students-crowdfunding-laws…/

The Tab: https://thetab.com/…/lse-students-crowdfund-legal-fees-take…

 

Inget gym? Inga problem!

Det går såklart att bli både trött, svettig och få träningsvärk även om en inte har tillgång till gym med vikter. Här kommer tips på tre av de pass jag genomfört i Småland de senaste dagarna.

Pass 1: kort och svettigt

Detta pass är perfekt när tiden är knapp men du ändå är sugen på att få upp pulsen rejält. 12 minuter – så många varv du kan. Går såklart att variera i det oändliga, men här kommer ett förslag på upplägg.

  • AMRAP (As Many Rounds As Possible) 12 min:

1 Armhävning
1 Rygglyft
1 Situp
1 Squat
1 Burpee

2 Armhävningar
2 Rygglyft
2 Situps…

Osv. öka med 1 rep per varv och gör så många varv som möjligt under 12 minuter.

Fortfarande energi och någon minut tillgodo? Avsluta med ett par tabata-set och några statiska övningar, exempelvis:

  • Core Tabata 8 x (aktivitet 20 sek, vila 10 sek): Bensänk/sneda situps/båten
  • Ben Tabata 8 x (aktivitet 20 sek, vila 10 sek): Jumping Jacks/skidhopp/squatshopp
  • Plankan: 2 minuter
  • Jägarvila: 2 minuter

Bild från träningspass i en park i London i våras. 

Pass 2: en timma med träningskompis

Detta pass körde jag på gräsmattan i solen tillsammans med Thea. Perfekt att ha någon som peppar en när det känns omöjligt att göra en enda burpee till. Dessutom kul att kunna avsluta med boxning som final.

  • Uppvärmning: 30 höga knä, 20 jumping jacks, 10 knäböjshopp, 5 armhävningar – upprepa tre varv
  • Cirkel 1: Jobba 40 sek, vila 10 sek. Tre varv. 
    Mountain climbers
    Utfallssteg/utfallshopp
    Bicepscurls med hantlar
    Burpees
  • Cirkel 2: Jobba 40 sek, vila 10 sek. Tre varv. 
    Axelpress med hantlar
    Pulsande situps
    Tuckjumps
    Sumosquats + bicepscurls med gummiband
  • Cirkel 3: Jobba 40 sek, vila 10 sek. Tre varv. 
    Pulsande knäböj med hopp
    Breda armhävningar
    Bensänk
    Mountain climbers
  • Final: Boxning 
    En håller mitsar, en boxas. Byt efter fem minuter.

Samma pass och samma plats men ett år mellan fotona (och en syster som saknades denna gång)

Pass 3: Snabba 30 minuter

Ett pass som jag återanvänt flera gånger under mina klasser i London och som jag nu också kört i Småland tillsammans med mamma. På runt 30 minuter hinner en bli rejält trött.

  • Cirkel 1: Jobba 50 sek, vila 10 sek. Två varv.
    Tuck jumps
    Höftlyft
    Prone jumping jacks
    Bicepscurls med gummiband
    Roterande planka
    Utfallssteg/utfallshopp
    Armhävningar
  • Cirkel 2: Jobba 50 sek, vila 10 sek. Två varv.

    Burpees
    Motsats-Planka
    Mountain climbers
    Cycling
    Gående planka
    Hoppreps-hopp
    Axelpressar med gummiband

Extra bra blir passet om en efteråt blir bjuden på färskpressad morotsjuice och våffelfika. Tack mormor och morfar! 

Andra tips: 

Känner en inte för stationsträning så finns det ju en uppsjö av andra sätt att trötta ut sig på. Spring en runda, leta upp ett yoga-pass på Youtube eller kör ett pass via Nike Training Club, Freeletics, FMTK eller någon annan träningsapp.

 

Ut på landet för att få plugg-ro, eller?

Planen med att spendera denna vecka på landet i Småland var inte bara att träffa saknade människor utan också att få chans att isolera mig för att komma framåt i uppsats-skrivandet. Just detta har dock gått lite trögt. Har visserligen ägnat ett antal timmar åt den varje dag, men det går långsamt och andra roligare saker kommer lätt emellan. Som att ha spa-kväll uppe hos bästa grannarna, att köra cirkel-träning ute på gräsmattan, att fika och spela yatzy med pappa, att springa runt Växjö-sjön… Det mesta är betydligt roligare än att sitta framför datorn och transkribera intervjuer eller analysera data.

Men imorgon – imorgon ska det bli mycket skrivande. Eller ja, bortsett från fika-träffen hos mormor och morfar. Och tårt-bakandet jag planerat in. Och grillkvällen på altanen. Men bortsett från det hoppas jag kunna få ner några rader till min uppsats.

Moving Beyond Tokenism of Youth

Efter konferensen, som jag deltog på för ett par veckor sedan, så skrev jag och Mareike, som också var del i samma ungdomsdelegation, en text om våra upplevelser. Eftersom vi under konferensen upplevde att många pratade om att inkludera unga, men sällan gjorde det i praktiken, skrev vi ihop ett blogginlägg på temat. Nedan finner ni texten i sin helhet.

Eco-Forum* youth delegates Mareike Peschau and Nikolina Stålhand report back on their experiences in Ostrava a couple of weeks ago where they participated in WHO’s regional (UNECE) conference on Environment and Health.


4 days. 17 motivated youth volunteers. A former industrial city in the Czech Republic. Those were the facts that we received when signing up as WECF’s youth delegates to the Eco-Forum alliance attending WHO’s 6th Ministerial Conference on Environment and Health that took place in Ostrava last week. This delegation is new, and different from the already existing official youth delegation (European Environment and Health Youth Coalition).

Coming from different countries all over Europe and from diverse backgrounds, it was our task to not only represent civil society, but more importantly the youth. Overall, the conference was dedicated to pressing issues regarding Health and Environment in Europe, reaching from chemicals, climate change and air pollution, to water and sanitation. In short: issues that we, as young people, will be confronted with for most parts of our lives. Different to most decision-makers and big polluters that currently shape the future of our environment, it is us young people who have to live with the consequences of their (in)actions.

ostrava
The former industrial site where the conference was held. Photo: © World Health Organisation

Entering the retired industrial site that was the venue of the conference we clearly noticed: there were not many young people there. Nonetheless, plenary sessions concluded that intergenerational approaches are needed since young people are the future and hence their input needs to be taken into consideration by decision-makers. These well-intended words showed some awareness of the role that young people play in the implementation of environmental and health policies, but did not seem quite enough. Especially, since most young people across Europe may never see an impact on their lives by these conference declarations, as they do not always translate into actions. Therefore, in order to investigate in how far national delegations actually include young people’s issues in their decision-making and to what extent these decisions are later implemented at a national level; we started interviewing conference participants. Particularly on the issue of youth participation in environmental and health issues. Several delegates who were interviewed all agreed that young people play an important role and need to get involved in issues regarding the environment and health. However, when they were asked about how youth more practically could get involved on regional and national level, answers were left very vague.

How do you ensure the voices of youth are heard?

A long silence followed before one of the interviewed delegates, a bit woefully, admitted: that is a very good and important question, but I am not sure we do pay a lot of attention to the inclusion of youth in our daily work at home.

By interviewing and asking delegates questions concerning the (lack of) meaningful youth participation, we were able to make them aware of an issue they might not have given much thought to before. Like one delegate who, after not being able to give a direct answer to the question on how they ensure youth participation on national level, came up to us afterwards. The delegate said that this issue is something they will definitely pay more attention to. Or like another delegate who, many hours after the interview, came back to us with some further  reflections on youth participation.

Moving from tokenism to meaningful participation

So the question remains: What can we, as young people, do to ensure that policies are made with our concerns in mind when we are not there to communicate them to decision-makers? How can we as people from different ethnic, economic and social backgrounds all get engaged in pressing issues that are tightly related to human rights concerns such as access to water and sanitation? During the conference we stayed present and made it difficult for decision-makers to oversee us. In a two-hour long tweetathon we used social media to voice our concerns and raising awareness about issues such as gender differences in waste production, recycling of harmful chemicals, and clean alternatives. The aim of our campaign was to reach those outside the decision-making bubble while at the same time making it impossible for decision-makers to ignore our call for change. This strategy, however, cannot be a long-term solution; something that became apparent while participating in the conference.

More specifically, the long-term solution would be to set up structures that ensure active meaningful youth participation in international, national and local decision-making and implementation processes. Inclusion of youth delegates to conferences like this one is crucial and will have a positive impact on the way we ensure the voices of youth to be heard in decision-making processes. We therefore recommend all official delegations to have youths actively participating as informed and empowered speakers with the ability to raise issues with a special concern to their lives and well-being.

We meet and strategized with the official youth delegation (EEHYC). We exchanged views on youth participation in the process. Whereas they brought years of conference experience to  the table, we brought knowledge about intersections of environment and health issues from a youth and gender equality perspective. Furthermore, we were able to engage in the policy process by drafting our response to the declaration and thereby bringing forward our own issues. In addition, we helped drafting all interventions that Eco-Forum did during the plenary sessions and thereby directly addressed decision-makers with topics such as youth social entrepreneurship and clean waste alternatives – issues that are of concern to us. Lastly, by participating in panel discussions of different side events. In short, we had the opportunity to be present at all different stages of the conference and to speak on behalf of ourselves rather than have someone else speaking in our name. Not only were we able to learn a lot throughout this process but also found that this might be a part of a possible long-term solution to fight and end tokenism.

In addition, ending tokenism of youth requires an active engagement from organisers of conferences, civil society, participating countries as well as the youth delegates themselves. These structures should give emphasis and extra support to those whose voices are not usually listened to and should therefore be created in a way that reaches everyone, especially the marginalised. As Aleksandra Kumbuli (another Eco-Forum youth delegate) put it in her intervention: ”equity and inclusion starts with prioritising basic services and recognising the diverse needs of for example Roma communities and school girls”.

ostrava2.png

*European Eco-Forum is an alliance of environmental civil society organisations, facilitated by WECF International, which holds official observer status to WHO’s regional processes. They work specifically on the environment and health aspects of the WHO and UNECE region.

 

Bästa reunion-helgen

Inledde helgen med tjejkväll tillsammans med gänget från tiden på SU. Det blev vin, ost och en massa prat. En perfekt start på en helg som sedan kantades av reunion med bästa mormor och morfar som överraskade med Stockholmsbesök. Först god thaimiddag på Söder på lördagen…

…följt av en utflyktsdag på söndagen då det bar av till Tyresö slott där vi fikade i solen innan vi åt en fantastisk vegobuffé på Ösmo platshop. Kul att åka husbil och komma ut lite från Stockholm.

Vinkade sedan av mormor och morfar i Tumba då de fortsatte sin resa söderut medan mamma och jag tog oss tillbaka till Stockholm. Dock dröjer det inte länge innan jag får återse mormor och morfar då jag redan på lördag åker mot Småland för att spendera en vecka i södra Sverige.

 

Jobbiga avsked och härliga återseenden.

För drygt två dygn sedan vinkade jag hejdå till London för denna gång. Det blev många avsked på Sidney Webb innan jag bestämde mig för att åka ut till flygplatsen i god tid för att hinna med eventuella diskussioner med personal ang. övervikt och för många handbagage. Som tur var gick det förvånansvärt smidigt och all packning kom med planet – kanske tack vare försenat plan som gjorde att de ville få ombord alla passagerare så snabbt som möjligt = inte läge att bråka om ett par väskor för mycket som handbagage.

Flygturen gick smidigt och snart var jag på svensk mark igen. Lika jobbigt som jag tycker det är att säga hejdå, lika härligt är det att få återse människor jag inte sett på länge. Nu var det ju visserligen inte allt för länge sedan jag senast träffade syster, men det var ändå ett kärt återseende när jag klev av flygbussen i Vasastan. Ännu bättre blev det när jag klev innanför dörrarna till lägenheten och möttes av en buffé av god mat och snacks.

Trots att jag kan sakna London-livet så är det ändå rätt bra i Sverige. Även om mycket fokus ska försöka läggas på uppsatsen de närmaste veckorna så ska jag försöka njuta av sommar-Sverige så mycket jag kan. Syster-träningar, picknick-häng, vin-kvällar på balkongen och utflykter runt om i Sverige. Det kommer att bli en bra sommar.

Avsked på rullande band

Varje dag är det någon att säga hejdå till. Klasskompisar, SW-boende och träningsvänner. Ofta avslutas avskeden med ett ”see you” även om det ju inte alls är självklart att något återseende kommer att ske, åtminstone inte den närmsta tiden. Kanske är det för att det blir enklare att säga så, eller för att jag helt enkelt inte riktigt greppat det än. För nej, även om jag bokat såväl tåg till flygplatsen, flygbiljett och bussbiljett så kan jag inte riktigt förstå att jag ska flytta ifrån London på lördag. Känns mer som att jag ska åka och hälsa på i Sverige. Å andra sidan så är det ju lite som att hälsa på – jag stannar ju bara i Sverige några veckor innan det återigen bär av mot nya äventyr i Nepal.

Hej då till grymmaste träningsgänget som stått ut med mina burpees och tuck jumps hela året. 

Hej då till kära Sidney Webb personer som förgyllt min tid på studentboendet.

Hej då till mitt kära gym där killen i repan sa att han skulle börja gråta när insåg att den mest trogna 07.00-besökaren inte längre skulle dyka upp. 

Hej då till Prerna som imorgon lämnar London för äventyr i Libanon. 

Och imorgon väntar ytterligare avsked i form av BBQ med bästa Kings-library-gänget samt en sista utgång i London med klasskompisar.